Under de senaste 2,5 årmiljonerna (Kvartärtiden) har många nedisningar skett i Skandinavien. Tre kan man tydligt se spåren av, men man räknar med att de har varit betydligt fler, kanske fyrtio. Isens utbredning i Europa har böljat fram och tillbaka beroende på kortare varma perioder mitt i nedisningen (interstadialer). Mellan istiderna (interglacialerna) har det varit varmt och vegetationen har brett ut sig. Nu lever vi troligen i en sådan interglacial även om vi sällan tänker på det. Vi har helt säkert inte bara en istid bakom oss som slutade för 8500 år sedan i Laponiaområdet. Framför oss ligger också en istid. När den inträffar kan vi inte säga. Och på Grönland och Antarktis är det ju faktiskt fortfarande istid.
Före den senaste istiden
Vi vet inte särskilt mycket om hur Laponia såg ut före den senaste istiden. Troligen hade det liknande former som idag. Redan då hade många inlandsisar nött på berget. Vattendragen rann säkert ungefär som nu eftersom nutidens dalgångar till stor del var utmejslade ur berget redan då. I det som nu är skogsland såg sjöar och vattendrag säkert annorlunda ut än nu. Idag är de ofta dämda och styrda av morän och isälvsmaterial som den senaste nedisningen skapat. Då var kanske bilden en helt annan. Förr tänkte man sig att den senaste istiden sopat bort allt löst material från tidigare istider. Numera vet man att många av de morän- och åsformationer vi ser faktiskt formades redan under tidigare istider och bara modifierats något under den senaste. Förklaringen är att i isens centrala delar var isrörelser och isens nötning minimal. Stora delar av isen var också bottenfrusen. Isrörelsen skedde i högre delar av isen. Isen nöter alltså inte bara på landskapet. Den har faktiskt på vissa ställen även hjälpt till att bevara äldre former.
Den senaste nedisningen
Den senaste istiden började för 115 000 år sedan. Nedisningen gick till som nästa istid troligen kommer att börja. Fjälltopparnas glaciärer började växa och välla ned i dalgångarna. På hög höjd, eller om klimatet är nederbördsrikt och kallt, faller det mer snö än vad som hinner smälta bort. Flera års snö pressas samman och omvandlas till glaciäris. Isen börjar glida utåt eller nedåt som en seg deg. Den nöter på underlaget och transporterar det bortnötta materialet ut mot kanterna. Nya glaciärer bildades i nordsluttningarna. Efter en tid bredde isen ut sig över stora ytor. Vi fick en inlandsis. För 20 000 år sedan hade den senaste inlandsisen nått sin allra största utbredning. Hela Skandinavien och en stor del av Europa var täckt av en flera kilometer tjock glaciäris. Då låg isens centrum ute i Bottenhavet. För 14000 år sedan satte avsmältningen fart. Isen krympte ihop både till höjd och yta. Iscentrum flyttades efterhand in i Jokkmokks högfjällsområde. Här försvann de sista resterna av inlandsis för c:a 8500 år sedan. En varm period följde då trädgränsen i de svenska fjällen låg ett par hundra meter högre än idag. Då fanns inga glaciärer kvar i den svenska fjällkedjan. För 5000 år sedan blev det åter kallare och glaciärer började nybildas.