Det drar en kall vind från glaciärisen. Skyar av moln sveper gång på gång in Bårddemassivet i gråvitt. Det porlar och rinner från iskanten. Grått slamhaltigt vatten samlas till det som sedan ska bli den fruktade Gådokjåhkå. Den har tagit många liv. Oförsiktiga vandrare har trott sig kunna vada, men i det gråslammiga vattnet syns vare sig stenar eller djuphålor. Många har dragits med av vattenmassorna.
Jag går fram mot isfronten, blir lerig om kängorna och halkar hit och dit i det fina slammet som täcker allt. Även isen ser ut som ett lerberg av allt material som smälter fram. Bara vid mynningen av glaciärbäcken syns den klara, blå jökelisen.
Bårddejiegna (Bårddeglaciären) finns med på Sveriges tio-i-topp-lista för glaciärer, vad gäller storlek. Den ligger omgiven av Bårrdemassivets toppkammar som bildar lodräta stup mot isen. Här står man mitt i ett istida landskap, där endast en och annan isranunkel kan hitta växtplats. Ser man någon fågel är det troligast fjällripan.
Bårddejiegna uppvisar en glaciäris alla former. Serierna av ändmoräner nedanför fronten visar tidigare utbredningar av isen. Morän och vattentransporterad silt bildar marken nedanför glaciären.
Innehåll:
Historia
Bårddejiegna är en av de glaciärer som redan Axel Hamberg började studera i början av 1900-talet. Han var den första som fotograferade glaciärerna och systematiskt mätte deras rörelser. För att kunna vistas året runt i området uppförde han år 1911 en plåthydda (s.k.Hamberghydda) knappt 200 meter under toppen. Dit leder en rösad led från Boarek. Vid Hambergsobservatoriet och på Bårddetjåhkkås topp, som man lätt når en kilometer därifrån, har man klara dagar en vidunderlig utsikt över ett arktiskt landskap med toppar och glaciärer, dalgångar och högslätter. Detta var det som Hamberg och hans forskar-
assistenter fick umgås med när de under långa tider gjorde väderobservationer för att få en bild av fjällets klimat. Ett par forskare levde faktiskt här två år i sträck och fick mat och ved uppburen. En gång var de ned till Kvikkjokk under denna tid.
Men de flesta av årets dagar lever man på dessa höjder insvept i ett fuktigt moln och utsatt för hård vind. En av forskarna, Manne Hofling försvann för gott. Troligen störtade han utför branten och ligger kanske infrusen i Pårtejiegnas glaciäris.
Landskapet
Bårddejiegna har 11 km2 yta, vilket placerar den på fjärde plats
i glaciärernas storlekslista. Den skapas på hög höjd i skydd av Bårddetjåhkkås kam där stora mängder snö blir liggande utan att smälta bort. Snön ombildas till glaciäris som sedan glider nedåt. Isen uppvisar stora sprickbildningar där den rör sig över pucklar
i berggrunden. I sin nedre del smälter isen och stora mängder nedmalt berg kommer fram i form av morän. Eftersom smältningen under senare tid varit större än tillväxten drar sig isfronten tillbaka (isen krymper) med c:a 10 meter per år. Nedanför den ändmorän som just nu bildas finns serier av äldre ändmoräner som visar stadier då glaciären varit betydligt större. Det mesta av årets snö på Bårddejiegna smälter bort på sommaren varför glaciären går en tynande framtid till mötes.
På de svenska glaciärernas tio-i-topp-lista står Laponiaområdet för nio glaciärer: Bårtejiegna (11 km2), Jåhkågasskajiegna (10 km2), Suottasjiegna (8 km2 ), Mihkajiegna (7 km2), Oalgasjjiegna (6 km2) och Ruothesjiegna (5 km2) ligger alla i Sarek. De tre största glaciärerna i Sverige är 11-13 km2 stora och ligger i Sulidälbmá.
Från Bårddejiegna rinner en starkt slamhaltig glaciärbäck – Gådokjåhkå ned mot Ráhpaädno.
Flora
Vid kanten av glaciären finner man inte många växter. Isranunkel är den mest framträdande förutom de skorplavar som steg för steg koloniserar de stenblock som smälter fram ur isen. Det kan faktiskt ge en möjlighet att åldersbestämma ändmoränerna.
Faunan
I nivå med glaciären är det bara tre fåglar som förekommer regelbundet – fjällripan stenskvättan och snösparven.
För vandraren
Att vandra fram emot Bårddeglaciären gör man bäst från Rapadalen eller från Kungsleden. Vill man komma upp på Bårddetjåhkkås kam och se ned över glacären startar man
från Boarek.
Glaciärbäcken Gådokjåhkå har tagit många människoliv.
Den kan vid varmt och regnigt väder vara mycket strid.
På grund av slammet i vattnet ser man inte var djupfåran går
och kan lätt tappa fotfästet och dras med. På mitten av bäcken finns en bro. Ett annat alternativ att ta sig förbi bäcken är att gå på nederdelen av glaciären. Skall man överhuvudtaget vada smältvattenbäckar i fjället är det bra att göra det när det är kallt, t.ex. på morgonsidan, när vattenföringen är lägre.