Isälvar

Från inlandsisen rann bäckar och älvar med slamrikt glaciärvatten. Ibland dämde isen upp vattnet till issjöar. Issjöar kunde tappas katastrofartat och ge upphov till kortlivade men väldiga isälvar som eroderade djupa canyons (gurså-dalar) i berggrunden. En sådan är Ahutj-gurså söder om Saltoluokta och gursudalarna i södra Muddus. En gurså är nedskuren i berget och har oftast branta väggar. När vattendrag gräver sig ned i lös jord bildas V-formade dalar.

Många bäckraviner och gursådalar bildades vid inlandsisens avsmältning. Idag kan de vara helt torra eller innehålla en helt liten bäck. I vissa fjällsluttningar kan man se djupa raviner som löper rakt utför sluttningen. De kan vara slukrännor, spår efter vattenflöden som slukats under glaciärisen och skurit ned sig i berget.

I många fjällsluttningar syns serier av svagt sluttande, parallella bäckraviner. De kallas israndrännor och bildades när bäckar med smältvatten rann fram just i kontakten mellan isen och berget. Serien av israndrännor visar hur isen gradvis smälte ihop och bäcken flyttade sitt lopp allt längre ned längs sluttningen. Bra exempel är sluttningen ovanför Aktse, väl synlig från vallen.

Stora isälvar avvattnade inlandsisen. Än i dag kan vi få en bild av dessa genom att besöka dagens glaciärer med nutidens isälvar. De transporterar det nedmalda berget från iskanten. Vattet ser ut som en ogenomskinlig grå välling. En liter vatten i en glaciärälv kan bära med sig mer än ett gram slam. Slammet kallas silt och har partiklar större än lera men mindre än sand. Rekordet har Rapaälven som avvattnar stora delar av Sarek. Den transporterar 185 000 ton glaciärslam per år. Det skulle kunna fylla 2300 malmvagnar! Hälften av det rinner fram på fem dagar under sommaren. På ett dygn kan älven föra bort 28000 ton material.

Kommentarsfunktionen är stängd.