De nordsamer som kom flyttande till Sirkas sameby bodde de första åren på olika platser Man hade renarna tillsammans i små grupper om två-tre familjer. Det var okända marker inte bara för människorna utan också för renarna som ville sprida sig och fara ”hem”. Både män och kvinnor deltog i bevakningen och på sensommaren och höstarna mjölkade man vajorna. De nyinflyttade nordsamerna bodde vid Låddejåhkå, Läjbbajávrre, Ruotjajávrre, Rávddajávrre, Ruotjajávrre, Änonjálmme och Bualnovuolde för att nämna några platser.

I slutet av 1920-talet och början av 1930-talet flyttade de flesta av dem till Vájsáluokta tvärtemot lappfogdens uttryckliga uppmaning att någon bosättning i Vájsáluokta inte fick förekomma. Lappfogden hade hänvisat dem betesområde mellan Vájsáluokta och den norska gränsen, Gáissemierroe och Sieberjåhkå och de uppmanades att bo inom det anvisade betesområdet, exempelvis Guvtjávrre. Lappfogden var av den uppfattningen att en god renskötsel krävde att man bodde nära renhjorden och att hela familjen deltog i bevakningen. Men de flesta flyttade ändå till Vájsáluokta och några familjer till Änonjalmme.

Att man flyttade till Vájsáluokta och Änonjalmme vid stranden av Ahkajávrre hade flera orsaker. Med tiden hade renarna vant sig vid de nya markerna och behövde inte bevakas lika noga som de första åren utan de kunde ströva fritt och man började ha alla sina renar i en enda stor renhjord under sommaren. I Norge hade vajorna med sina kalvar fått ströva fritt under sommaren eftersom man ansåg att kalvarna behövde lugn och ro. Mjölkade gjorde man först på hösten. Nordsamerna i Vájsáområdet stannade till skillnad från Jokkmokkssamerna i högfjällen till långt fram på hösten då man mjölkade vajorna. I slutet av 1920-talet slutade man att mjölka renarna och skaffade getter istället och familjerna behövde inte följa renhjorden för den skull. Man var också van från Norge att bo tillsammans flera familjer på en plats. Ahkájávrre erbjöd dessutom bra kommunikationer med båtförbindelser ner till Suorva och sen vidare ner till Stuorjulevulusspe och det började komma fiskuppköpare med båt upp till Vájsáluokta. Det blev så att männen skötte bevakningen av renarna och kvinnorna stannade i Vájsáluokta och Änonjalmme och fiskade och skötte getterna.

Så uppstod de fasta storvistena i Vájsáluokta och Änonjalmme.
Mer om nordsamernas inflyttning till området finns att läsa i artikeln ”Karesuandosamer i Laponia”

Källa: Hanes, Gertrude ”Vaisaluokta under 100 år”

Gertrude Kuhmunen, arkivarie på Ájtte Svenskt Fjäll- och Samemuseum