Foto: Thomas Öberg
Dalripan och fjällripan är väl anpassade till sina liv i köldens och snöns rike. Man blir alltid lika överraskad av att få höra fjällripans knarrningar från fjällbranternas blockmarker. När en dalripa tvärt flyger upp ur snön mellan skidorna är det bra med ett lugnt sinnelag.
Dräkter
Båda riparterna byter till vinterdräkt i oktober. Höstens allt kortare dagsljus och kallare väder påverkar ripan att rugga till den snövita, varmare och tjockare dräkten. I maj byter de till den spräckliga sommardräkten. Vita fjädrar har luftkanaler där färgade har pigment. Luften isolerar och gör att en vit fjäder värmer bättre än en färgad.
Ripan har fjäderklädda fötter. Fjädrarna skyddar mot kylan och ökar fotytan, så att ripan lättare kan gå ovanpå lös snö. Den vita vinterdräkten är ett utmärkt skydd mot att bli upptäckt på snön av rovdjur och jägare. För ripjakt på vintern krävs därför ett tränat öga.
Varmt i snön
När det är som kallast sover riporna under snön. Den gräver med fötterna och liksom sjunker rakt ned i den lösa midvintersnön. Sedan gräver hon framåt en halvmeter. Där nere sover ripan varmt och skyddat. även om det är trettio grader kallt i luften så höjs temperaturen till några få minusgrader i grottan. På morgonen flyger ripan rakt upp genom snön. Ser man bara ett nedgångshål finns ripan kvar där nere.
Kvistig föda
På somrarna äter dalriporna bär, bärris och frön. På vintern täcks denna mat av snö och riporna får klara sig på att äta tunna björkkvistar. De går på snön och knipsar av små bitar. Ibland flyger de upp och sitter i björkarna och äter. Det ser alltid vingligt och ostadigt ut. En dalripa äter uppåt 25 meter björkkvist varje dag. Barken innehåller näring, veden går osmält genom ripan. Knopparna är mycket näringsrikare men innehåller också gift. Det är björkarnas sätt att skydda sig mot djur och riporna tvingas undvika knopparna.
Rovfåglar tvingar ripan vara smärt
Ripan är en mager fågel, vid vinterns början har hon lagrat endast 25 gram fett. Riporna på Svalbard är mycket fetare, de lagrar 100 till 125 gram fett. Där saknas rovfåglar och riporna kan lägga på hullet utan risk. I Skandinavien är kungsörn och jaktfalk ständigt på jakt efter riporna.
Egen kvarn
Ripan har en kraftig muskelmage som krossar maten. När de hårda björkkvistarna gnids mot varandra skavs barken sönder. För att förbättra malningen sväljer ripan gruskorn. Även ripor med få eller inga stenar i muskelmagen tycks klara sig bra. På vintern blir ripans blindtarmar längre för att klara att smälta den kärva kvistfödan.