Renen

Renen är världens nordligaste levande hjortdjur. Ett djur anpassat till ett liv i köld och snö.

Renen Renen (Rangifer tarandus) är det hjortdjur som har den nordligaste utbredningen. Från att ha funnits över hela Eurasien finns renen idag enbart i Arktiska och subarktiska området på norra halvklotet. Båda könen bär horn och den är väl anpassad både till det hårda klimatet och stora variationer på betestillgång.

Dess vikt varierar med ålder och tillgång på näring. En nyfödd kalv väger inte mer än ca. 5 kilo medan en fullvuxen tjur kan väga upp till 180 kilo. En fullvuxen vaja väger ca. 75 kilo.

Vintertid finner den föda genom att lukta sig till var laven finns under snötäcket. Den kan gräva sig ner till betet även om snötäcket är en meter djupt. Förutom lavar äter den gräs, halvgräs, örter, ris och knoppar och blad på buskar och bär. Under sensommaren är svamp en betydelsefull del av födan.

Renens största fiender är de fyra stora rovdjuren, järv, lo, björn och varg. För att komma undan deras attacker så är den en snabb kortdistanslöpare. Formen på dess klövar gör att den inte sjunker så djupt ner i snön. Trots detta utgör den basfödan för framförallt järv.

Han- och honrenar fäller hornen vid olika tidpunkter. Tjurarna fäller hornen på hösten efter brunsten. Hondjurens kronor gör att de står högst i rang under vintern, de kan då tvinga bort hanrenarna ur de betesgropar de grävt och antingen beta där själv, eller ge den till kalven. En kort tid efter kalvningen fäller vajan hornen.

Renen är ett flockdjur. Vid fara går de samman och söker sig gärna upp på högre belägen terräng.

Länkar:

Rangifer
Rennäringen – SSR
Rennäringen i Sverige – Sametinget

Kommentarsfunktionen är stängd.