Under istiden var vattenståndet i havet 100 meter lägre än idag. Det berodde på att mängder av vatten var bundet som is och snö. Havet steg när inlandsisarna smälte samman. Hela Skandinavien hade blivit nedtryckt av den tunga isen. När isen smält bort nådde Bottenviken ända upp till Padjerim/Badjeriebme och Messaure/Miessávrre som nu ligger 170 m.ö.h. Där syns nu högsta kustlinjen (HK). Långsamt steg landytan. Människorna märker ännu idag landhöjningen genom att havet drar sig tillbaka när landet reser sig efter isens tyngd. Mest reser sig området vid Västerbottens-kusten med hela 9 mm/år. Landhöjningen har fått stora konsekvenser även i inlandet. Eftersom höjningens hastighet varierar från en plats till en annan för den med sig att sjöar kan tippa. Från att ha utloppet på ett ställe kan en sjö få avrinningen i en helt annan del. Det medför i sin tur att älvar kan kasta om sitt lopp från en dalgång till en annan. Sådant sker ännu idag, fast hastigheten är långsam.