Muddus: Rallarstigen

RallarstigenMyrar, tallbackar, sumpskogar med gran och Sörstubbas björkskogsbrant vid sidan om. Det här är Muddus i koncentrat kände jag när jag vandrade efter stigen Våren hade övergått till sommar och bara bergfinkar och rödstjärtar hördes mala på. Och en ensam taltrast. Några renvajor med kalvar sprang före mig på stigen ett tag. I det som först såg ut som vildmark var spåren efter den gamla tidens människor många och tydliga

Rallarstigen är märkt och spångad. Den har en historia som turiststig från slutet av 1800-talet och som rallarstig från början av 1900-talet. Sträckan från Hapsasjaure (vid Inlandsvägen) till Stubbavallen och ut till Inlandsvägen igen är en lämplig dagstur. Här möter man ett Muddus i koncentrat, med alltifrån tallhedar till sumpskogar och myrar. Spåren efter människan i landskapet är många: härdar, stubbar, bleckningar i träden, kolbottnar och nybygget Stubbavallen med husgrunder och odlingsrösen

Innehåll:

Historia

muddusLängs stigen finns gott om kulturspår. Först och främst stigen i sig själv med alla gamla bläckor (inhuggna märken) i träden. I vissa bläckor finns inhuggna hack som troligen var kilometerangivelser. När järnvägen till Gällivare var byggd 1888 blev stigen en viktig väg mot Porjus och Luspebryggan (Sjöfallet). 1891 spångades stigen av STF. 14 år senare gjordes ny spångning med 5 stockar i bredd till en sammanlagd längd av 10386 meter. Stigen kallades Turistvägen. Sommaren 1910 påbörjades bygget av Porjus kraftverk och stigen fick en annan användning, som transportväg för bärare. Från och med nu kallas stigen också för Rallarstigen. 1945 upphörde stigen som färdväg i och med att landsvägen Gällivare- Porjus kom till. 12 juni 1994 återinvigdes stigen med nya spänger och målade markeringar.

Norr om Sörstubba finns resterna av två kolmilor utmärkta. Härifrån togs träkol till smältverket i Porjus. Även resterna efter kolarkojorna syns väl, liksom huggna stammar som skulle kolas. Norr därom ligger Stubbavallen med många rester efter bosättning och odling. Ett stort antal odlingsrösen vittnar om detta. Det mesta är nu igenväxt förutom någon liten öppen plats. Här finns en kallkälla och husgrund. Stubbavallen var ett nybygge som byggde på att ägaren sålde husrum och mat till förbipasserande. När stigen minskade i betydelse, övergavs nybygget.

Landskapet

SörstubbaStigen löper fram igenom en mosaik av myrar, sumpskogar, tallhedar på moränmark och kullar av isälvsmaterial. Den passerar också några sjöar, bäckar och kallkällor. Vid sidan reser sig Vuosmobergen och Sörstubba, urbergsfjäll som når upp i björkskogsbältet.

Flora

ekbräkenStigen går först i myrmark och sumpig mark fram till Hapsasjaures bäckutlopp. Sedan följer man fina tallbackar och tallhedar för att ta höjd mot Sörstubbas östsida. Där ökar inslaget av gran och man vandrar genom både fuktiga gran-dråg med högörter och friska granhedar. När man tagit höjd mot Sörstubba hittar man inslag av fjällväxter, nämligen lappljung och lappspira. Där den blå leden leder ut mot Inlandsvägen norr om Sörstubba går stigen fram över torra lättgångna tallhedar med lavmark. Stora delar av stigen går i riktiga urskogar där stubbar och andra spår av avverkningar helt saknas.

Faunan

MyrstackFör den som vandrar i maj eller början av juni finns stora möjligheter att se många av urskogens och myrlandets fåglar. Bergfink, rödstjärt, taltrast och gök bildar en ljudkuliss. Under matrasten kommer ofta lavskrikor och hälsar på. Tidigare på våren märks stannfåglarna mer. Dalripan spelar, lappmesen bräker och spillkråkan trummar. Och under vårvintern ljuder pärlugglans och hökugglans spel.

För vandraren

vandrareStigen är mycket väl utmärkt med rödmålade ringar runt trädstammarna. Anslutningsstigar mot Inlandsvägen är blåmarkerade. Myrar är spångade och broar är byggda över bäckarna. Den vandring vi rekommenderar tar c:a 4 timmar och börjar vid Inlandsvägen vid Hapsasjaure och slutar vid Inlandsvägen norr om Sörstubba. Man bör alltså organisera det hela med t.ex. två bilar. Eller ställa av cyklar vid Sörstubba och ta bilen åter till Hapsasjaure, och börja vandringen där. Turistbyråerna i Gällivare, Porjus och Jokkmokk har informationsfolder om stigens sträckning och historia.

Bilder

Kommentarsfunktionen är stängd.