På offerplatserna stod ofta sejtar av sten. Sejten var naturformad, ofta i märkliga former, ibland fågel- eller människoliknande. Fyndmaterialet från offerplatser består främst av ben, framförallt från ren, men även ben från andra djur kan förekomma t.ex. get, får, tupp och nötkreatur. Renhorn förekommer ofta i relativt riklig mängd. Det är endast på 12 av alla registrerade offerplatser som metallfynden dominerar. Fynden består bl.a. av pilspetsar, smycken, bruksföremål samt mynt. Främst kommer föremålen från norra och östra Europa, enstaka föremål kan vara av lokal samisk tillverkning. Nedläggningen av metallfynd på offerplatser började på 1000-talet och slutade ca 1350 (Zachrisson 1984).
Denna typ av fornlämningar kräver en speciell varsamhet vid registrering och senare hantering. Det är inte alltid lämpligt att kännedom om var de ligger kommer ut , dels för att minska risken för att fornlämningarna förstörs och dels för att de fortfarande har en betydelse för människorna i området. Därför har vi valt att inte ange var i Laponia man kan hitta offerplatser.
Bilder
Källförteckning:
Edbom, G & Westman, A. 1998. Naturen och offerplatserna en länk till förfäderna. Populär Arkeologi, nr 4, årgång 16, 1998:14-17.
Zachrisson, I. 1984. De samiska metalldepåerna år 1000-1350 i ljuset av fyndet från Mörtträsket, Lappland. Archeology and Environment 3. Umeå.