Inom Laponia finns det endast ett fåtal gravar kända. De är av mycket olika utseende, majoriteten av gravarna utgörs av s.k. sommargravar från tiden efter kristnandet. I sommargravarna lades den döda under barmarksperioden för att sedan flyttas ned när snön kom och underlättade transporten ned till kyrkogården för den kristna begravningen. Spåren i marken efter sommargravar är vanligen manslånga nedgrävda svackor ofta belägna på uddar och holmar. De kan även vara urplockade ovala eller rektangulära fördjupningar i stenig mark. Även klippskrevor som sedan täcktes kunde nyttjas till sommargravar.

Det finns också lämningar efter permanenta gravar. Ernst Manker gjorde på 1950- och 1960 -talen dokumentationer av samiska gravar. Han delade in dem i sex olika typer av gravar. Hällgravar eller stenkistegravar, kistliknande rektangulärt rum omgivet av kantställda stenar övertäckt av en eller flera flata hällar. I en stenkistegrav kan den döde vara något nedsänkt. Grott- eller klippgravar, håligheter i en klippa, mellan större stenblock eller under utskjutande klippkanter och överlägg. Den döde kan vara begravd i träkista, ackja eller urgröpt stock eventuellt även i en ”kista” av sten. Gropgravar i klappersten, grävda gropar i stensamlingar. Jordgravar (flatmarksgravar), rösen och slutligen stensättningar.

Begravningsplatserna kan till exempel vara vid heliga sjöar och öar. Platserna nyttjades som permanenta begravningar under förkristen period och som sommargravar i sen tid.

Stensättning kallas förhistoriska gravar uppbyggda av sten men med en flack och låg profil. Mellan stenarna kan det även vara jordfyllning. Ett gravröse är en grav som är uppbyggd av sten i en ordentlig hög eller röse dvs. med en välvd profil. Mellan stenarna är det i ett gravröse närmast jordfritt.

På norra stranden av Stora Luleälv nedanför Ligga kraftstation, på gränsen till Laponia, upptäcktes sommaren 1994 en stensättning. Suhpegáddegraven är troligen ca 7000 – 6000 gammal. Dateringen kan göras utifrån det faktum att det finns mycket kraftigt rödfärgad jord i graven, s.k. rödockra. Rödockra i samband med begravningar har endast påträffats i gravar från stenåldern.

Denna typ av fornlämningar kräver en speciell varsamhet vid registrering och senare hantering. Det är inte alltid lämpligt att kännedom om var de ligger kommer ut, dels för att minska risken för att fornlämningarna förstörs och dels för att de fortfarande har en betydelse för människorna i området. Därför har vi valt att endast ange någon grav i Laponia.

Bilder

Källförteckning:

Manker, E. 1961. Lappmarksgravar. Dödsföreställningar och gravskick i lappmarkerna. Acta lapponica 17. Stockholm.