Renen och kariboun är de djur som länge varit förutsättningen till liv i de arktiska områdena. När renen drog sig norrut genom Europa, för mer än 10000 år sedan, var det samernas förfäder som följde renens utbredning till dess nuvarande område i norra Skandinavien.

För samernas förfäder var renen det bytesdjur som gav dem både mat, kläder och material till verktyg och hushållet. Renen jagades både av enskilda jägare, med pilbåge, eller i kollektiva jakter med hjälp av bland annat fångstgropar. Efterhand tämjde man ren för att använda dom till transporter. Sommartid med klövjedon, och vintertid med akkja eller pulka.

Vid de alltmer ökande kontakterna med grannfolk blev renköttet och andra renprodukter en eftertraktad handelsvara. Renen blev en ekonomisk faktor av stor vikt. Någon gång under det första årtusendet e Kr började människorna att hålla tamrenar. Renskötseln blev så småningom samernas huvudnäring. Renarna användes som packdjur och dragare, vajorna mjölkades och kött och annat från renen togs tillvara. Människornas vanor blev tätt sammanlänkade med renarnas betesbehov. Man följde hjordarnas naturliga vandringar i landskapet. De flesta sökte sig till barrskogarna under vintern för att under våren vandra västerut, mot fjällvärlden längs den norska gränsen.

Samernas nära kontakt med renen har gett upphov till en mycket rik och precis terminologi som band annat beskriver renens ålder, färg, hornkrona. Det var inte förrän på 1960-talet som renskötseln började motoriseras. Med snöskotern, radiotelefonen och helikoptern blev renskötseln alltmer beroende av ny teknik. Trots detta bedrivs renskötsel på samma sätt som tidigare. Fjällsamebyarnas vandringar mellan vinterlanden i öster och sommarbeteslanden i fjällen i väster är oförändrade.

Idag är renskötseln främst inriktad på produktion av kött. I Skandinavien finns mellan 700- 900.000 renar. Inom Laponia-området bedrivs renskötsel av nio samebyar. Antalet renar inom dessa varierar kraftigt. Efter en rad goda år kan renantalet vara upp till 20000 inom en by, medan dåliga betesår kan göra att hjorden minskar till en fjärdedel av antalet. En normalhjord idag består till största delen av hondjur. De flesta av handjuren, sarvarna, slaktas innan de blivit fyra år gamla.

Renskötsel är den näringsverksamhet som dominerar i Laponia och som nyttjar marker av stor kulturell, social och ekonomisk betydelse för samebyarnas medlemmar. Landet och markerna representerar hemmet, historieboken, arbetsplatsen, skafferiet och bankkontot på samma gång. Det traditionella sättet att leva i en ”blandekonomi”, med rennäring, jakt och fiske som bas och utöver dessa vissa binäringar, har idag kompletterats så att det ofta i familjen finns någon som har ett arbete utanför basnäringen. Många renskötare söker också andra vägar och kombinerar en kompetens inom till exempel ekonomi eller data med rennäringsarbetet.

Länkar:

Rennäring – samer.se
Rennäring – Sametinget
Renskötsel – SSR
Samebyn i Sverige – samer.se
Samebyar i Norrbotten – karta. Norrbottens länsstyrelse (pdf)