Januari

Ådajakmánno, Nyårsmånaden

Innehåll:

Onsdag 10 januari 2001

Vinterskiljning

Molnigt, lite vind, – 10
Fint att köra skoter, bra väder, man fryser inte.

renskiljningI morse klev jag upp klockan fem, drack kaffe. Sent igår kväll kom det bud om att det skulle bli skiljning inom Tuorpon sameby. Jag förde budet vidare till andra i min vintergrupp. Till min syster och min bror och till min dotter Susanna. Ryggsäcken packades och lastbilen hade jag redan gjorts i ordning. Klockan sex i morse hämtade jag upp Susanna. När vi efter sex mils körning kom fram till hagen var det ännu inte ljust. På parkeringen stod redan ett par bilar med släp. Tuorponborna var i färd med att föra 2 000 renar från beteshagen, där de varit över natten, till skådningshagen. Vi hade en omärkt kalv i hjorden. Vajan hade inte setts till på flera år. Eftersom det kommer att bli kallt de närmaste dagarna satte vi en bricka i kalvens öra istället för att märka den. Vid tiotiden började det ljusna. Kaffepaus i lastbilen.

100-200 djur åt gången togs in från skådningshagen till kärnan. Därifrån drog vi våra renar direkt till lastbilen, andra drog sina renar till olika kontor. Kärnan var trång, det fanns många renar och människor i den. Det gäller att vara uppmärksam och skarpsynt för att se märkena i renens öron när de springer förbi, om inte kan man mista renar. Med ett stadigt tag skall man grabba fast i renens horn och fästa lassot i det. Efter hand som vi drog blev det färre och färre renar i kärnan. Tillslut var det bara människor kvar. Då gick alla ut ur kärnan för att nästa skock renar skulle tas in. Timmarna gick, mörkret föll igen, armarna började bli stumma. Strålkastarna i kärnan tändes. Med belysning i skiljningshagen kunde dagen förlängas. Förr var det inte möjligt att arbeta efter att mörkret hade fallit. Nu slipper renarna stå i hagen över natten. Hela hjorden kan skiljas på en dag, föras till vinterbetesmarkerna och släppas ut på bete igen.

Det blev kallare och dags att gå tillbaka till bilen för att vila och för att dricka något varmt. Men var det ingen idé att klä sig varmare, man blir svettig av att arbeta. Det gäller att vara försiktig. Det är lätt att bli sjuk om man svettas i kylan.

Sakta tömdes skådningshagen på renar och lastbilens två bås fylldes. Klockan 21.00 var vi klara. Snabbt fällde vi in bryggan till lastbilen och körde iväg. Klockan 23.00 släppte vi renarna till vinterhjorden. Därefter körde vi hem.

I säng klockan 01.00 efter att ha ställt väckarklockan på 6.00.


Torsdag 11 januari 2001

Köra runt renarna

Klar himmel, solen börjar nå över trädtopparna, -30
driva renarIgår kväll var mina fötter glödande heta, ett tecken att det skulle bli en kall dag. Klockan ringde redan vid 06.00. Kokade kaffe som vanligt. Packade dagssäcken med så pass mycket mat i den att jag skulle klara att övernatta ifall någonting oförutsätt skulle hända: kaffepanna, stekpanna, kaffepåse, te, socker, gáhkko, smör, suovas, makaroner, hundmat, tändstickor (två askar), extra väst, reservvantar och sockor, liten yxa och en liten såg. Mobiltelefonen med reservbatteri, kikare och ett lasso som fungerar i kyla. Skidorna och stavarna var redan på skotern.

En annan medlem ur vår vintergrupp hämtade mig. Jag körde upp skotern på släpet och släppte in hunden Tjalmmo i bilen. Vi siktade på att vara framme tidigt vid hjorden så att vi kunde utnyttja de få ljusa timmarna på dygnet till att köra runt hjorden. Vi har haft renarna väster om samhället hela vintern. Det var flera år sedan renarna betade här sist. Skogsavverkningarna för 10 år sedan förstörde stora områden av renbetsmarker och efter det har betet varit fruset under några år. Det känns skönt att vara tillbaka. Min far betade sina renar på samma mark och jag är född i ett av nybyggena här, en kall vinterdag för 60 år sedan.

På grund av kylan var skotern svårstartad idag. När jag fick igång den var den trög att köra. Efter ett tag gick det lättare att köra, men kylan sved i kinderna. Spåret runt renhjorden var väl synligt. Kontrollerade först att renarna som vi hade släppt efter skiljningen igår hade hittat renhjorden. Sedan följde jag sakta skoterspåret, stannade, spanade, tittade där renarna hade grävt. Grävde lite för att själv undersöka betet. Några renar hade brutit sig ur hjorden. Deras spår syntes tydligt utanför skoterspåret. Spårade dessa renar. De hade inte rört sig långt bort. Det är fortfarande bra med renmossa i området. Vände tillbaka renarna till hjorden och fortsatte längs skoterspåret. Renarna betade samlat. Snön var lös, då är det lätt för renen att gräva. Vid skymningen hade vi rundad hela hjorden. Lastade på skotern och körde hemåt.

Eftersom renarna betade tryggt kom vi överens om att vi inte behövde köra förrän om tre dagar. Middagen var klar lagom tills jag kom hem. Köttsoppa, kokad på renbringa. Nord-nytt rapporterade att det skulle bli fortsatt kallt.

Kommentarsfunktionen är stängd.