Under de senaste 2,5 årmiljonerna har minst tre nedisningar skett i Skandinavien. Isens utbredning i Europa har böljat fram och tillbaka beroende på kortare varma perioder mitt i nedisningen. Vi vet inte särskilt mycket om hur Laponia såg ut före den senaste istiden. Förr tänkte man sig att den senaste istiden sopat bort allt löst material från tidigare istider. Men isen nötte inte helt ned landskapet utan den har faktiskt på vissa ställen även hjälpt till att bevara äldre former.

Den senaste istiden började för 115 000 år sedan. Fjälltopparnas glaciärer började växa och välla ned i dalgångarna. Nya glaciärer bildades i nordsluttningarna. Efter en tid bredde isen ut sig över stora ytor. För 20 000 år sedan hade den senaste inlandsisen nått sin allra största utbredning. Hela Skandinavien och en stor del av Europa var täckt av en flera kilometer tjock glaciäris. Då låg isens centrum ute i Bottenhavet. För cirka 14 000 år sedan satte avsmältningen fart. Isen krympte och iscentrum flyttades efterhand in i Jokkmokks högfjällsområde. Bara för några år sedan ansåg man i allmänhet att istiden var slut för 9000 tusen år sedan (ca 7000 f. Kr.) Men enligt arkeologisk forskning av nyfunna boplatser i Norrbotten, i Arjeplogs kommun, har det visat sig att inlandsisen kan ha dragit sig tillbaka mer än tusen år tidigare, dvs. för ca 10 000 år sedan.

Utöver arkeologiska fynd kan tiden för inlandsisens avsmältning beräknas t.ex. genom räkning av årsvarv i sjösediment och C14-dateringar av pollen i myrar. I vissa områden på högfjället försvann de allra sista resterna av inlandsisen för drygt 8500 år sedan. Efter istiden följde en varm period då trädgränsen i de svenska fjällen låg ett par hundra meter högre än idag. Då fanns inga glaciärer kvar i den svenska fjällkedjan.

Källförteckning:

Baudou, E.1992. Norrlands forntid – ett historiskt perspektiv. Stockholm.

Bergman, I., & Olofsson, A. 2001. Kolonisationsprocesser efter inlandsisens avsmältning. Norrbotten 2001. Norrbottens museum. Luleå.