De sydskandinaviska tidsperioderna, stenålder, bronsålder och järnålder, passar egentligen inte in på förhistorien i norra Sveriges inland. Här i norr levde människorna på jakt och fiske ända in i historisk tid.

Tidsperioderna kan istället delas in i två perioder: jakt- och fångsttid samt metalltid. Jakt- och fångsttiden sträcker sig från äldre stenålder, för cirka 10 000 år sedan och fram till ungefär 1500 år sedan (dvs., ca 8000 f.Kr. – 500 e.Kr.).

Det är inte så att ”jakt- och fångsttiden” var utan förändringar och att människorna levde på samma sätt genom alla årtusenden. Människorna i norr levde under en mycket lång tid på jakt och fiske men naturligtvis med förändringar i ekonomi, religion och samhällsorganisation. Jakt och fångst har till långt in i historisk tid fortsatt att vara en viktig näring, ibland den viktigaste även trots övergången till rennomadism.

Jakt- och fångsttid

1800 – 500 f.Kr.
För 3000 år sedan förändrades klimatet. Det blev allt kallare och i och med detta förändrades landskapet. Lövskogarna, som inte klarade att det blev kyligare fick ge vika för gran och tall. Renen trivdes i granskogarna och på fjället och kom att bli allt viktigare som villebråd. Människorna som blev alltmer beroende av vildrensjakt vid sidan av annan jakt och fiske.

Det finns många boplatser från denna tid, till exempel Oarrenjárgga (Årrenjarka), Giedek (Keddek). Vanliga föremål är spetsar av en speciell stenknackningsteknik, sk. flathuggningsteknik, som var vanlig under denna period. En sådan pilspets i kvarts hittades av arkeologer norr om Sårjåsjávrre i Badjelánnda (Padjelanta).