Förvaringsanläggningar av olika typer är en vanlig fornlämning både i skogslandet och i fjällområdet. Det har skett få undersökningar av denna typ av anläggningar och det är svårt att datera dem. Men vi vet från skrivna källor att de användes under historisk tid.

Det är grävda gropar i mark och i stensamlingar eller de kan helt vara uppbyggda av stenhällar. Ibland kan ett täcklock bestående av en stenhäll vara kvar. De är anlagda på boplatser och efter flyttleder. Det finns beskrivet hur man på hösten lämnade kött i förrådsgropar invid flyttleder för att ha mat på plats på våren, vid flytten väster ut till fjällen. Köttet lades i stora stengropar och täcktes med sten och eventuellt blötsnö som frös och bildade en isskorpa som skydd mot rovdjur (Johansson 1989). Troligen var behovet av förråd lika stort under tiden före renskötseln, villebrådet lades upp i förråd efter jakten till dess att man återvände till platsen. I några fall har gropar hittats intill fångstgropssystem t.ex. vid ett system norr om sjön Langas, dessa gropar kan ha utgjort förråd för kött vid nyttjandet av fångstgropssystemet. En fångstgrop i detta system undersöktes på 1980-talet och daterades till mellan 889 f.Kr och Kr. f. Möjligen kan förrådsgroparna vara samtida med fångstgropssystemet. Den äldsta förrådsgrop som har daterats i Luleälvdal är från sen medeltid men flertalet är yngre än mitten av 1600 -talet (Mulk 1994).

Vissa förvaringsanläggningar kan också ibland kallas boplatsgropar.

Bilder

Källförteckning:

Johansson, C. 1989.
Mujto. Minnen från jägar- och fiskartiden och den gamla renkonsten dagar. Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå. Mulk 1994