Skörbrändsten är det vanligaste spåret från förhistoriens människor. På boplatser från hela förhistorien finns skörbrändsten, i många fall i mycket stora mängder. Skörbrändsten kallas eldpåverkade stenar som hittats på boplatser. Stenar som upphettats, ibland upprepade gånger, spricker i skärvor. Upphettade stenar användes i kokgropar och härdar till exempel vid stekning, torkning, uppvärmning. Keramik var inte vanligt och heta stenar kan ha värmt upp vatten i kärl av trä, näver eller skinn. Skörbrändsten kallas också skärvsten.

Ofta är de skörbrända stenarna det första spåret som syns av den förhistoriska boplatsen. Ibland kan det också vara det enda spåret som är synligt.