Skrapor är mycket vanliga fynd och de har använts under hela förhistorien och haft en mängd olika användnings områden, bl.a. vid skinnberedning och trä bearbetning. De är tillverkade av många olika stenmaterial, t ex kvartsit, kvarts, bergskristall och flinta. Skrapor av kvartsit och kvarts är vanligast. Skrapor har olika storlek och utformning. Många är mycket små, endast någon centimeter stora, dessa har troligen varit skaftade. En del är handflatsstora och kan ha använts utan skaft.
Skraporna har i forskningen studerats, och klassificerats, utifrån deras olika egenskaper, material, storlek (längd, bredd, tjocklek), var eggen är placerad, eggens vinkling och form. Arkeologerna har även studerat skrapornas bruksskador för att se om det går att utröna vilket material som bearbetats av en specifik skrapa, skadorna blir till exempel olika om materialet var hårt eller mjukt.
Skrapor har förutom vid nästan varenda boplats vid Stora och Lilla Luleälvens grenar, bland annat påträffats på boplatsen i Gårtjejávrre (Kårtjejaure), Lusspe (Lule Luspen), Oarrenjárgga (Årrenjarka).
Skrapor tillverkades även av järn. En sådan skrapa har påträffats vid en arkeologisk utgrävning av en stalotomt i Singi på 1980-talet. Stalotomten daterades till 1000 – 1300 talet e.Kr.
Källförteckning:
Bergman, I. 1995. Från Döudden till Varghalsen. En studie av kontinuitet och förändring inom ett fångstsamhälle i övre Norrlands inland, 5 200 f.Kr. – 400 e.kr. Studia Archaeologica Universitatis Umensis 7. Umeå.
Forsberg, L.1985. Site variability and settlement patterns. An Analysis of the Hunter-Gatherer Settlement in the Lule River Valley, 1500 B.C- B.C./A.D. Archaeology and Environment 5. Umeå.
Mulk, I-M. 1994. Sirkas -ett samiskt fångstsamhälle i förändring Kr.f. – 1600 e. Kr. Studia Archaeologica Universitatis Umensis 6.