Landskapet i norr kallas ofta för vildmark men det är en mycket felaktig bild. Här har det levt människor ända sedan isen släppte sitt grepp om landskapet för cirka 10 000 år sedan. Spåren från de forntida människorna i området är ”lågmälda” och de kan vara relativt svåra att upptäcka i landskapet. Men ute i markerna finns det många synliga spår från förhistorisk tid. Det är till exempel boplatser från stenålder, fångstgropar, härdar, visten, renvallar, bengömmor, förvaringsanläggningar, gruvhål m.m. Dessa spår kallas fornlämningar och kulturlämningar. Fornlämningar är lämningar efter människors verksamhet från forna tider. Alla fornlämningar, även okända, skyddas av kulturminneslagen. Kulturlämningarna är yngre lämningar och de har ett annat skydd.
I Laponia finns det drygt 3000 kända forn- och kulturlämningar men det är troligen endast en mycket liten del av alla lämningar som finns. Mer än hälften av fornlämningarna är härdar.
Skyddas av kulturminneslagen
Fasta fornlämningar är lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna. Fasta fornlämningar är också naturbildningar till vilka ålderdomliga bruk, sägner eller märkliga historiska minnen är knutna liksom lämningar efter äldre folklig kult.
Fornfynd är föremål som saknar ägare när de hittas och som påträffas i eller vid en fast fornlämning och har samband med denna eller påträffas under andra omständigheter och kan antas vara minst etthundra år gamla.
Alla fornlämningar och fornfynd skyddas av kulturminneslagen.